SandraMittjas

För att muntra upp mig själv tänkte jag skriva ett inlägg till mina vänner, och till dom personer som betyder mycket i mitt liv:

Vad skulle jag göra utan er? Jag kan inte ens tänka mig ett liv utan er, jag vågar inte tänka den tanken. Utan er skulle jag inte kunna leva, vad skulle jag då ha att leva för? Ni är allt, mitt hjärta, mitt liv. Jag skulle offra allt för er, till och med luften jag andas. Jag dör för er. Allt ni gjort för mig kan jag inte beskriva, alla svårta stunder har ni hjälpt mig igenom. Att veta att jag kan ringa vilken tid på dygnet som helst känns tryggt, då jag vet att jag aldrig är ensam, och ni vet att jag gör samma sak för er. Jag vet också att jag aldrig kommer lämna någon av er, och att ni alltid kommer ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta som ingen kan ta ifrån er. Nu i höst går vi alla åt olika håll, men det är inget jag oroar mig för. Vi kommer säkert att träffa nya vänner, och kanske inte ses lika ofta, men det spelar ingen roll så länge jag har er, dom bästa vänner man kan ha. Vi kommer att hålla kontakten, det vet jag för vänskapen är så pass stark. Allt gaaalet vi gjort tillsammans, och alla sjuka minnen vi har är inget som går att ersätta, ingenting! Till sist vill jag bara säga tack till er som finns för mig dagligen,  jag älskar er mer än ord kan beskriva och det kommer jag göra i all evighet.